Han var så där lagom gubbigt gapig.

Förtälja historier kunde han i alla fall,

enligt egen utsago. Med Pitbondskan

på har- och älgpass i allsköns terräng

kunde det ändå bli lite körigt. Åhörarna

förstod knappt hälften av det som

framfördes, men lät honom hållas.



Efter tre muggar kaffe och rasten

gående mot sitt slut tog jag mig mod

och frågte om han själv förstod alla

gammelord, kringelkrokar och

vändningar. Med plirande ögon sa han:

- Nä, men roligt var de.