Det står en vulkan på köksbordet, vattnet har bytt färg. Grönt, orange. Brunt. Mest för att jag rör mig i snitt. Minusgraderna ligger tjocka runtom principerna och liksom bäddar in det som känns. En sanning, ett återfall, en andedräkt, något gram hasch i en påse på golvet. En människa som suckar sig igenom sin existens; "Titta! Jag har en hjärna!". Och så sårskorpor som släpper. På andra sidan gatan förändrades mitt liv.