*

I döden vittrar jag mitt eget liv blomstra
Med händerna utsträckta över min själs kraftsamling ,
rytmiskt vandrande från ny till gammal plats och åter,
på obestämd tid förflytta mig i ett rörande universum
I det vill jag brista och blomstra ut i

Att jag en dag befinner mig i en evig tomhet,
ökar pulsen min och ångesten slungar förbi,
men lämnar efter sig plats för liv och åter liv

Mitt i en verklighet där allt kommit och gått,
lämnat mig hjärtkrossad och barnalikt gråtande,
så jag gick visst vilse och fann varken mig eller annan
Den likgiltiga synen på odödlighet beträdde,
och plötsligt,
fann jag mig blundande i våndans vidgande periferi

Men,
efter ett sporadiskt betraktande av min omgivning,
ser jag människors levnadsverk och dess namn;
på en filmrulles eftertexter;
under de handmålade tomtarna;
i en gammal telefonbok från 56';
från en ekande falsettstämma i en kärlekskrank ballad;
eller vedjande tittande på mig från familjehemmet soffa

Människor som gjort sitt bästa i att leva sitt liv,
som ibland fatalt misslyckats
men ändå lämnat odödlig kärlek efter sig

Det, och inget annat
inspirerar mig att leva 
Medveten om att döden en dag kommer och tar mig

*