Tankar likt karuseller,
klockan tolv raketerna smäller.
Vad är det som gäller?
Ett krokben och du fäller.
Allt som någonsin varit och kunnat bli, som något man föreställer.
Sig, lite som att dra paralleller.

Ett plus ett och några tvåor här och där.
Du vet när allt bara är sådär,
som då något sägs och ändras till något du inte längre bär.
Från allt som känns, allt som sagts och vad nu allt det innebär.
Som en känsla av att vara populär,
men det kvittar för du vill bara vara i denna sfär.
Du vet, inte här och där.
Bara där.
Bara där.