Vit som hud i hagelnatten
Flagnar sakta parapeten
Siktar skammen under skratten
Nödutgång till hemligheten

Flabba störst med glapp i truten
Du som kommer sist på båten
Förbifarten ligger gjuten
Galnast går ombord förlåten

Subjektivt som dimensioner
Landar de extraordinära
Lyfter snart i projektioner
Det själen inte orkar bära