Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hejdå

Tillsammans gick vi genom staden medan månen visade oss vägen och den lätta vinden smekte våra rodnande kinder. Jag vågade inte säga något. Du kunde ändå läsa mina tankar. Jag smekte utsidan av din hand med min, du svarade med att känna på insidan av din jackficka. Jag kollade upp. In i månens sken. Blundade. Lyssnade på polisens varningstjut några kvarter bort. Öppnade ögonen i precis rätt tillfälle för att ta emot cigaretten du räckte mig. Jag sträckte mig efter min tändare jag fått av dig, men du hann före. Du tände din egen strax efter min och blåste ut röken med ett djupt andetag. Jag såg på dig. Försökte fånga din blick. Lyckades. Dina kristallblå ögon var mjuka. Borrade sig in i mina, så som de alltid gör. Du läste mina tankar, åtminstone såg det så ut. Du stannade upp, jag kollade frågande på dig. "Här skiljs vi åt" sa du mjukt, men bestämt. Jag nickade. Höll tillbaka tårarna. Misslyckades. Kristallblå. Is. Mörker. Också ljus. Du gav mig ett halvt leende och andades ut röken genom näsan. Jag log tillbaka, medan en tår brände fram. Jag vände mig snabbt om och gick medan månen målade ryggen på min svarta rock aningen ljusare. Lyssnade efter dina steg, men hörde inget. "Hejdå" mumlade jag, och lät mig bemästras av sorgens tunga krona.




Fri vers av Nihilo VIP
Läst 179 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-01-05 20:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nihilo VIP