Längtan
sover djupt i mitt hjärtas mörker
i mitt hjärtas djupaste mull.
Längtan
väntar på gryning och vårljus
på modet att bryta genom ytan
korsa gränsen
till det som syns och kan beskrivas.
Vi lever vid isens rand
tre korta andetag.
Trär dagar på tråd
som ett rönnbärshalsband
ett barns rubiner.
Vi dricker smältande frost
tar vad vi får
lever som vi kan.
Är det att leva rättfärdigt?
Väljer vi våra liv?
Ingen tycks veta.