Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett till nära vän I




Av upprymdhet jag svarar andens sus
för helhetstron att flyga som en svala,
åh via sång få hjärtats brus att tala
med konstens vän som bor i namnlöst hus.

Du väckte mig ur självföraktets dvala
och med min hand lät stöpa hälsans krus,
som uppfylls av idéerna vi mala
men återvinns i evighetens ljus.

Så lirkar du, och jag får varma händer
jag vill besvara kärleken du sänder
i modlöshet gav du mitt väsen mod.

Än blickar jag mot stjärnor som du tänder
åh visar mig den dolda världens stränder
där all vår kärlek bildar livets flod.




Bunden vers (Sonett) av Nikanor Svartvide
Läst 82 gånger
Publicerad 2020-01-07 01:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nikanor Svartvide
Nikanor Svartvide