Badplatsen öppnade tyst sina rostiga grindar
inför barnens sorgsna ögon.
Ett tjut i natten varslar
om raggiga ryggar på landsvägsturne.

Hjältar sviker alltid.
Det är ofrånkomligt
och alldeles hemskt.

30 år senare gick de till traktens torg
och drack varandra till.
De log sinsemellan medan vinden drog
och ölen ymnigt flödade.

Ölen flödade som smält stearin.
Uthällt över var och en.
Som i Bruce Springsteens loge
på slutet av en världsturné.

Det var sista gången vi såg varandra.
Jag hade sparat alla gitarrer, scarves
sneakers och julgranskulor.
Tack för en sista turné era gubbfanjävlar!

Hjältar sviker alltid.
Det är ofrånkomligt
och alldeles hemskt.

Men Anamma, säger jag!
Och tar en klunk till.
Aldrig har jag varit med
om bättre grabbgrannsämja.

Men tror ni verkligen att alla vargar
som Springsteen tog med till Vegas
skulle följa med på färden dit.
Det är alldeles för ytligt för oss.

Uffe säger att det går lika bra med Söder.
Vi är Döder Bröder.
Vigur, vadur, islandurir.
Brothers in i det sista.

Och Systrar, kom också ni!
Kom och fira den nya drakens ankomst.
Låt vinet flöda och glöm för all del inte er sång.
Morgondagen finns inte längre för oss.

För hjältar sviker alltid.
Det är ofrånkomligt
och alldeles hemskt.