Med poesin kommer musiken. Och känslorna. Alla på en gång. Min första impuls är att förstärka dom. Burst out in tears. Rejoyce! Dansa på boulevarden. Det enda sätt jag kan är att ta droger. Inget kan klubba dig så som en injektion kokain. Men det är en återvändsgränd med en käftsmäll i änden. Det är förbannat.
"Var kommer barnen in?" Lagom dramatisk. Fondmusik. Eller Ugglas "Goldwing". Där jag sitter på väg till skogs. Mot naturen.