Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

januari 2020 måndag

Att förlora sig i att vika tvätt
Eller ute
På en löprunda
Oavsett
Mer eller mindre
Självpåtagna distraktioner
Kastar mig i vattnet
En vinterkväll
Fastän jag fryser
In i bastun
Bara
för att
Stjärnorna de klara

Ute är det vinter men inte kallt

Någon röd tråd
Finns det fortfarande inte

Tankar om hur jag borde göra
Med saker och ting
Fyller pannloben
men
Hamnar längst bak
Plötsligt
När en hamburgare dyker upp
Eller barnen skrattar
Och
Solen i ögonen
En öl eller två

Jag lever
hela tiden
Ända tills jag dör

Har jag någon skyldighet
Till livet?

Men såklart man undrar
När man tänker på det
Är jag vilseledd
Förlorad

Och
Ja
Kanske

Jag kan ju inte se
Annat än inifrån dessa gröna ögon
Och allt jag gör är på något sätt
Det som får mig att må bra
Nu sen och om femti år

Men

Att jag inte kan låta bli att bära mina barn
Måste ändå vara inprogrammerat
Där blir jag djurisk
Min kärlek
Eller vad det är
Går inte att stoppa
Jag ger mitt liv för dem
Utan att tveka
Eller tänka

Försöker lära dem åka skridskor

Att vara människa
Är det svårt
Eller oerhört lätt
Kanske bara skulle
andas
Och köra på

Har inte tänkt såhär sen jag var tjugofem
Alltså
Tänkt på
Att leva
Och hur
Men
På något sätt
Kommer jag inte längre
Än till frågan

Eller är jag påväg tillbaka
Till något viktigt

Färdas jag
Framåt eller
Bakåt

Jag vågar kanske inte öppna
Den eller den
Dörren

Vintermörkret låter tankarna sjunka
Och
Studsa upp igen
Landa i knäet

Men så kommer en unge
Och har slagit sig

Så börjar det om eller slutar
Om och om igen







Fri vers av Aaxel VIP
Läst 110 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-01-13 13:00



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Precis. Exakt. Så. Är det att vara människa. Dina tankar och ord fångar existensens yta och djup.
2020-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Aaxel
Aaxel VIP