Min dagbok fylld av morgondagen med blad av kronärtskocka.
En sekunds tvekan vid tvivlets önskebrunn.
Ametister och rosenkvarts och glömskans tukaner samlas i en mindre evighet.
Beundrande blickar över havets norrsken och himlens glitter.
Du vidrör min sårbarhet, tätt intill den jag var igår.
Bortsprungen vit lilja vid ensamheten nära, så nära.
Vänligen lämna lotusblomman i samma skick som den hon var.
Mellan ebb och flod någonstans men ändå inte.
Drömmar av paralyserat lyckorus ett eko av liljekonvalj och den frusna cyklamen aldrig så vacker som nu.
Lodjuret inom dig lockar fram sjölejonet inom mig.
Sammetslen nästintill naket vi lämnar jaguaren där hon finner trygghet och tröst och vi går vidare mot det som snart blir till vår.
Saknaden river upp sår av ädelsten.
Den hon var före mig.