kan jag tömma den här bölden
tyngden som tycker det luktar av utanförskap i trappuppgången?

hjärtat du hängt på dörren är vitt
flätat av grenar
lite skevt inramande ett annat mindre vitt hjärta

du skulle aldrig ha valt ett vitt hjärta när du var frisk
tänker jag och blir stående
låter känslorna skölja över mig

att endast klara av ett blankt vitt hjärta
vita ljus
vit tapet
helst vit soffa
men blev en grå
mer smutståligt

ser på det vita hjärtat på dörren
hoppas det öppnar sig snart och säger
allt är bara ett test

snart kommer du ut i en rosa morgonrock av siden
säger
Hej sidenmamma ska vi dansa en stund
eller vill du se fågeln jag målade igår?

där bakom
vuxendörren
sjukdomsdörren
vita främmande hjärtat
är du

Jag försöker stänga ute
skydda mig mot
bilderna som spelar upp sina doftande rufsiga barnansikten

det
sista
du
behöver
är min sorg
tänker jag när mina ben knappt bär nedför trappan trots att jag är fullt frisk

du behöver veta hur underbar du är som
inte blev galen när din tungan hängde som en död fisk i munnen
dina ben inte kunde gå
Du är så stark mitt barn
mäter din lycka utifrån dagsform

jag skäms som står å hatar det vita hjärtat
framför ditt pulserande vildaste längtanliv
försöker acceptera din sjukdom som tagit dina färger ifrån dig
fullt upp att inte gråta över din ryckande kropp inlindad i värmefilten

förbereder mig att orka av möta
vänner som pratar om sina barns bekymmer
mer rimliga bekymmer
som vilken skola deras friska barn ska välja?
vilken bil som måste köpas?
vilken klänning ska hon ha på sig till studentfesten som hon tagit med högsta betyg?

att inte kunna dela vänners barns framgångar
är själv-äckel-framkallande
ett mått på hur länge jag ska låta bölden tömmas
låta min bägare svämma över
av allt som mitt älskade barn inte kan få