Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dina ögon är som havets



Jag hänger inte ut bilen i kurvan längre
jag tar den sakta filen nu en egen
vid vägen bredve

det är som om andra bara väntar på att kurvan ens ska tas
att allt det stora någonsin ska bli av

Dina ögon är som havets
mina som skogens

att inte dom andra såg vad som hände när dom
möttes

igår kände jag nästan din hand i min
men inte i en stormig kärlek utan
som en sovande drömm

har du haft det så

Skogen sover nu alldeles blå

månen gömmer sig bakom taket
ett skimmer lyser upp i silver
molnen skyndar över himmelen

Huset sovandes under Karlavagnen

Igår kände jag nästan din hand
i min

allt är på lån utom det som verkligen ska
va

hade du gjort om allt igen om jag bett dig

Om det aldrig hade funnits en kärlek här
hade jag då sagt ditt namn

Jag står inte på gravarna på nätterna längre
är det ett framsteg
att ta livet

som det är

vad tänkte du
innan du
kastade dig ut för stupet med snören kring fötterna

ibland känns det som du flytt från mig
ett mail bort

men ändå så underförstått
att jag är i en tid
för mig själv

Nu tar dom skogen
vad ska hålla
mig i

jag är beroendesjuk
i vildmarken
ensam

Med en önskan om att göra om allt igen
och ändå komma fram
till det som är
idag

Skogen blåser upp igen
det är en storm på väg
mot eller ifrån mig
spelar det någon roll
egentligen...

igår kunde jag nästan känna din hand
i min

men den här turen ska jag ta
alena

Med ett ljus i slutet av stigen
du luktar som
hemma




Fri vers av Ökvinnan
Läst 87 gånger
Publicerad 2020-01-14 16:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ökvinnan