Dina ögon är som havets
Jag hänger inte ut bilen i kurvan längre
jag tar den sakta filen nu en egen
vid vägen bredve
det är som om andra bara väntar på att kurvan ens ska tas
att allt det stora någonsin ska bli av
Dina ögon är som havets
mina som skogens
att inte dom andra såg vad som hände när dom
möttes
igår kände jag nästan din hand i min
men inte i en stormig kärlek utan
som en sovande drömm
har du haft det så
Skogen sover nu alldeles blå
månen gömmer sig bakom taket
ett skimmer lyser upp i silver
molnen skyndar över himmelen
Huset sovandes under Karlavagnen
Igår kände jag nästan din hand
i min
allt är på lån utom det som verkligen ska
va
hade du gjort om allt igen om jag bett dig
Om det aldrig hade funnits en kärlek här
hade jag då sagt ditt namn
Jag står inte på gravarna på nätterna längre
är det ett framsteg
att ta livet
som det är
vad tänkte du
innan du
kastade dig ut för stupet med snören kring fötterna
ibland känns det som du flytt från mig
ett mail bort
men ändå så underförstått
att jag är i en tid
för mig själv
Nu tar dom skogen
vad ska hålla
mig i
jag är beroendesjuk
i vildmarken
ensam
Med en önskan om att göra om allt igen
och ändå komma fram
till det som är
idag
Skogen blåser upp igen
det är en storm på väg
mot eller ifrån mig
spelar det någon roll
egentligen...
igår kunde jag nästan känna din hand
i min
men den här turen ska jag ta
alena
Med ett ljus i slutet av stigen
du luktar som
hemma