Det finns en tjej som jag tröstade i en hall en gång
Vi satt på golvet under alla jackor och hennes tårar
blötte ner mitt bröst
Hon kom från Spanien och skulle snart tillbaka för
att sitta av ett fängelsestraff
Socialen hjälpte inte till och hennes pappa var död
Hon var ett år äldre än mig men hennes sorg i min famn
viskade om en liten flicka som fortfarande bodde i hennes själ

Hennes kropp var nätt och om man tittade på henne ordentligt
så syntes det att hon var vacker
Fast hennes kind var blåslagen och hon hade haft samma kläder i en vecka
Trots att hennes framtänder hade gulnat av limmet från en gammal tandställning
Hon sa inget och det gjorde inte jag heller
Det var underförstått
Som att vi just då under alla jackorna delade samma kropp
och tankar
Just då gömde vi oss från dom onda som inte påminde
ett dugg om prinsarna från våra sagoböcker