Allt syns inte på ytan
Allt är inte helt vad det verkar

Inuti
Inunder
Dolt för ögat
Endast synligt för den uppmärksamme
Kanske bara för den inbjudne

Hade en lärare
Alltid klädd i mörkblått
Eller svart
De andra färgerna var privata, var familj

Så fick hon händerna på en gammal korsett.
En röd.
Klarröd.
Hennes ögon, alltid spefulla, levande, underfundiga...
Hennes ögon lös.

Så sa hon:
Tänk kvinnan som på sin tid haft denna.
Som under de stora klänningarna, de höga kragarna, den noga dolda kroppen bar på denna.
Bara vetskapen om att under det sedesamt heltäckande fodralet finns en klarröd korsett närmast huden.
Bara för sig själv.
Bara för någon eventuellt inbjuden.
Bara vetskapen...

Tänker fortfarande på henne lite nu och då.
Hennes fantastiska ögon.
Hennes underfundiga leende.
Idag kom hon till mig då jag lyfte på locket till min cappuccino och såg att baristan nogsamt idkat latteart även om ingen förväntades se.
Älskart