Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bild ULJO


Det flammande ljuset

Ljuset flammar på mitt bord
tanken famlar efter ord
de som gåtorna kan lösa
på rimord jag vill ej slösa

Ödet som inom mig bor
djupt där livets blommor gror
vackert är men formlöst svag
i en drömlikhet så vag

Melodin jag så vill höra
når till slut mitt öra
vinden över frusna slätter
stjärnors ljus i vinternätter

Livet mitt är skyggt och ömt
allt det stora som jag drömt
och mitt innersta som stelnar
över sår som aldrig helnar

Människor och människoöden
driver runt på mörka flöden
evigheten kom en kväll
fylld av vemod till mitt tjäll

Mäktigt manar livets röst
gråten skälver i mitt bröst
ödet ska på stenen rista
fyll mitt glas, må sansen brista

(Copyright © ULJO




Bunden vers (Rim) av ULJO
Läst 750 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-01-27 08:35



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Toner av vemod men samtidigt väldigt fint!
2020-02-01

  ResenärGenomLivet
Vemodigt, men fin...
2020-02-01

  Karina"Kia"
Denna dikt vacker i rim! (Som alltid)
Diktens känsla djupare en så.. nästan som ett sår... dikten river och mer sårbart i sitt innehåll! Ödesmättat!
2020-01-28

  överlevaren VIP
Berörande bra!
2020-01-27

  Feliaxel VIP
Berörande vackra rader
2020-01-27

    ej medlem längre
Det vackraste du skrivit.
2020-01-27

  Marita Ohlquist VIP
Berörande text om livet och döden!
2020-01-27

    Elisabeth Nilsson VIP
Vackert vemod om livets gång i fint rimmad dikt!
2020-01-27

  Ewa-Britt Nilson VIP
På livets scen
spelas många
roller upp, av det
Du ger ett återsken
hur det oss kan nå,
hur det kan gå, hur
vi det kan få, det
är Du bra på!


2020-01-27

  Öknens Ros VIP
Livet är en flämtande ljuslåga, man vet aldrig när den ska slockna.
2020-01-27

  Maria Sundelin VIP
Orden kommer och går
Bra fångat
2020-01-27

  Lena Staaf
Vacker och vemodig text som rör vid de svåraste frågorna om livet och evigheten.
2020-01-27
  > Nästa text
< Föregående

ULJO
ULJO