Ljuset flammar på mitt bord
tanken famlar efter ord
de som gåtorna kan lösa
på rimord jag vill ej slösa

Ödet som inom mig bor
djupt där livets blommor gror
vackert är men formlöst svag
i en drömlikhet så vag

Melodin jag så vill höra
når till slut mitt öra
vinden över frusna slätter
stjärnors ljus i vinternätter

Livet mitt är skyggt och ömt
allt det stora som jag drömt
och mitt innersta som stelnar
över sår som aldrig helnar

Människor och människoöden
driver runt på mörka flöden
evigheten kom en kväll
fylld av vemod till mitt tjäll

Mäktigt manar livets röst
gråten skälver i mitt bröst
ödet ska på stenen rista
fyll mitt glas, må sansen brista

(Copyright © ULJO