Vi kan sitta och prata i timmar

Och det känns ändå som ett ögonblick

Vi somnar med varann i telefon

Jag blir trygg av hennes andning


Hon har alltid tid att se mig

För jag har henne för all tid

Och när jag såg hon föddes jag

Mitt liv kom till liv med hennes liv


Hon är glad att se mig

Fast jag kanske gråter

Och när jag fakkar ur totalt

Hon förstår och förlåter


Hon håller om mig så mjukt

Och jag blir berusad av doften på hennes hud

Jag kan berätta om allt för henne

För hon har gått i mina skor


Jag förtjänar inte henne

Och det är väl därför hon inte finns

Och om vi någon gång setts på gatan

Gick vi förbi utan att märka någonting


Till henne jag aldrig träffar

mina känslor till henne i poesi

Vi träffas aldrig, vi är för lika

Vi är rädda att va intim