Diktatorns maktfullkomlighet
är lättast att uthärda
på avstånd i historiens ljus

Kanske är det tecken på personlighetsstörning
att intressera sig för dessa herrar
- för det är oftast herrar -
Ursäkten är att de annars glöms bort
för att kunna återkomma
i lätt modifierad gestalt
likt ett influensavirus

Är historikern medskyldig
eller bara en patologisk sanningssökare?
Är historien en lök
som kan skalas av
bit för bit
utan att någonsin
komma till kärnan?