När jag ser en film som jag inte är säker på att den är bra, på datorn...
Så,
Ser jag inte den i fullskärm.
Måste hålla distansen...
Eller åtminstone tydligt markera för mig själv och min hjärna, att gränsen finns där!
Gränsen som känns, om jag inte tittar närmare på filmen, håller den på avstånd, har ett periskop-perspektiv, för att klargöra för mig själv och förstå...
Att det jag ser på, är ingen verklig historia, och att historian alstrar känslor.
Känslorna som kommer då, oavsett film...
Är hanterbara...
Men bara om jag har ett periskop-perspektiv!
Det är allt jag behöver!
I gränsen mellan Fantasi och verklighet...
Nästan som om kampen i mitt inre, kampen om det onda eller goda ska vinna...
Kräver sitt perspektiv!
Och jag har funnit sättet!