du trasslade till månljuset hela dina vakna drömmarnätter ,
trasslade till hela din närvaro
du sa att det var jag som höll ensamheten vaken (då den önskade att sova)
trots att det var du själv som låg där
invirad i dig själv, med alla tankar vridna i förvirring
och trassel mellan skrikande tinitusöron

önskade ditt månljus ett evigt slut

(men du vågar inte lämna någonting ifrån dig
-inte ens din ensamhet, ditt månljus-
du är så rädd att mista en bit av dig själv)