Nu är ögonblicket

då drömmen från natten

kravlat över gränsen

från det omedvetna

smyger kring benen

där jag sitter i min stol

mitt i vardagen

låtsas vara en katt

med päls och vackra ögon

och dolda klor

ser mig, ser natten

som bor i varandets skrevor

djupt där inne

talar om blodet

vi två dricker

ur mörkrets skål

minner mig

om jakterna

i månljusets skogar

och om ropen

långt, långt borta

som vi ständigt lystrar till

Nu är alltid då

nu är att smeka

din mjuka päls

och känna klornas kraft

nu är hon

som badar

i midnattens sjö

och klär sig

i morgonens tunna slöjor

i vandringen därifrån

nu är eld

nu är striden

mot det osynliga

nu är hon

som tassar runt

köksbordets kaos

och bara jamar

om mat ur burkar

av metall