Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mina första steg


Mor och far fanns i rummet. De stod där båda två mitt på golvet. Jag var nära dem. Jag minns det som om det kom solsken in på oss. Mor och far hade leende munnar, det fanns en stolthet runt dem. En ny sak syntes där. - Din säng Lena, sa de. Jag tittade på gaveln på den där saken, som var min. En grön blomma! Det kändes så lätt och ljust inom mig. Jag gick mot sängen och sa: - BOMMA! - Hon går! sa mor. - Lena går! sa de. Det var fullt av ljus i mitt bröst. Mina första steg.




Prosa (100-ordare) av Cikoria Blå VIP
Läst 59 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-01-27 16:18



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Wow. Jag har knappt några minnen förrän jag var sju år. Vi lekte med trolldeg när jag bara var några år på dagis, kommer jag ihåg. Inget speciellt direkt. Jag kom på en vän som jag hade i sexårsgruppen, som jag glömt i 3 decennier. Hon är allt jag letat i, i andra. Jag skickade ett meddelande på facebook. Hon har inte svarat...
2020-01-27

    Elisabeth Nilsson VIP
Ett ljust och vackert barndomsminne, skrivet i fin prosa.
2020-01-27
  > Nästa text
< Föregående

Cikoria Blå
Cikoria Blå VIP