Ibland har min största räddning varit att vara ytlig.
Skönhet, och mode.
Mitt eget fina mode.
Min alldeles egen dusch-apparat.
Man borde hinna duscha varje dag, även om man har barn!
Dessa stora ting, dessa stora ingredienser.
I livsaffektion!
Som en motsats till att jag ibland är för djup!
Gräver alldeles för många diken!
Trillar ibland ner i stup...
Och förväntar mig att där ska vara varmt och mjukt!

Men framförallt flyttar jag inte berg,
Jag planterar dom.
Med enkla medel såsom ett ytligt liv, när jag fått allt annat djupt och värdefullt i livet...
Så blir det, känslan av...
Att varken plantera berg, eller flytta på dom...
Utan,
Att bara passera dem för jämnan.
Hur många berg har du i din närhet?