Skogar, ängar, himmel, hav har passerat ¨
många i min dag. Har inte tittat så noga på
allt detta sköna, sitter tänker kan inte sova,
tycks ha förlorat denna gåva, försökt med
det mesta, mina tankar frågar, vill ha svar.
Tanken slår mig, ett barn ser inte livet på
samma sätt, att leva i stunden är för dessa
så lätt. Här och nu blir deras sätt, barnen
växer och förlorar sin rätt.
Formas av vuxna som lärt sig att leva efter
ett övergrepp. Samhällets form, blivit påtvingade
tiden, stressen. Barnet glöms bort, blir slavar för
makten, att vara ett med den stora samhällspakten.
Vänta in själen är nog inte fel, tiden flyger förbi,
ser inte vad som blir fel. Själen är en konstig del,
tål inte att kroppen förflyttar sig snabbt. Ej heller
några tvära kast eller stress, vill sköta allt efter egen
finess.
Om man den inte lyder slår den tillbaka, själen blir
liggande, kvar som en brinnande kaka. Ta lärdom av
barnen är min nya devis, där finns mycket att hämta
Innan klockorna klämta.