Strindberg var aldrig någon kvinnohatare,
vilket hans tre fruar kunnat intyga,förutom
hans barn.

Inte heller var han judehatare,
där flera i hans bekantskapskrets var judar.

Hans kritik främst mot Otto Bonnier,
avsåg enbart hans ekonomiska makt över författarna,av vilka han utnyttjade och ofta
i utpressningssyfte.

Strindbergs bildning sträckte sig över den
låga ribban,som utgjordes av generell rasism
och antisemitism,och menar att tillrättavisar
någon en jude,
så skriker han att han är förföljd,
och på den vägen har han kommit långt,
medan andra som icke är av judisk härkomst,
påstår sig förföljda bedöms paranoida.

*