om det nu är mörkret
oron över den eller den
ilskan över ditten och datten
förtvivlan över politiken
eller själva ålderdomen

om vi är trötta på varandras sätt
att vara röst
om en eller båda känner sig mindre
hörd

"dra åt helvete" hade han sagt

just den stunden

hör mina ensamma steg
inte tänka, bara gå
på den våta asfalten
ute i nattluften

en kvinna frågar om Spelmansvägen
batteriet på hennes smartphone är nästan slut
och jag har ingen iPhone alls
men jag pekar åt håll jag tror är rätt

jag vet inte varför
men plötsligt skrattar vi båda
bara så där
- som en nåd

hemma ber jag mannen min om fred
kvittar för mig vems fel, han, jag eller vi
vad kan vi vara annat än spegelbilder
för varandra?

"vet inte vad jag ska säga" säger han
"har inget jag heller att säga" svarar jag
men jag hoppas på tystnadens läkande krafter