|
|
Ta ner föräldrarna från piedestalen och väx upp !
Det tycks som om det svåraste i livet
är att kritisera de egna föräldrarna
och i stället för all framtid ha dem
som sina egna, personliga husgudar.
Det går inte att växa då.
Man kanske tror man är vuxen.
Man kanske tror att man törs.
Man kanske tror man inte är rädd.
Man kanske skaffat barn.
Man kanske klättrat i berg.
Man kanske protesterar mot samhället.
Men ändå upplever sig själv som ett barn.
Det barn
man aldrig fick vara
tillsammans där hemma.
För de hade sådana brister
i sin egen mentala uppsättning
att de hade glömt bort
vad ett barn är och behöver.
Och vad det behöver göra
för att komma därifrån,
säga hej och själv vilja bli vuxen.
Det är inte försent
med räfst och rättarting
om du vill växa
och inte dö som en stackare.
Du får
och måste
berätta
sanningen.
Prosa
av
Gunnar Hilén
Läst 312 gånger
och
applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-02-03 10:32
|
|
|
Lars Thorelli
Man kan inte "dömma" någon social grupp som bildades för länge sedan med dagens information eller kunskap för ögonen.
I dagens mångkulturella samhälle finns det dock etniska grupper som utgår ifrån att föräldrarna äger sina barn. Där föräldrarna tvingar sina barn till hemundervisning genom att hindra den från att gå till skolan som ett exempel. En generation av svenska "fosterhemsbarn" har lidit mycket och delvis fått upprättelse av staten. I dagens samhälle är det inte ovanligt att splittrade föräldrapar överlåter till skolan att uppfostra barnen. Under min egen skolgång var det inte ovanligt att lärarna brukade våld mot elever, kom man hem och klagade på att man blivit slagen i skolan fick man ofta även på käften i hemmet. Att agan så småningom avskaffades var verkligen inte försent men som gymnasielärare kan jag daglige se negativa effekter av det moderna lågaffektiva bemötande i grundskolan.
2020-02-10
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Det finns bara ETT "TILLVÄGAGÅNGSSÄTT" och det är att identifiera sig med barnet.
Barnet vill inte veta om teorier vad man ska tycka och tänka. Det vill ha kärlek från en glad och frisk vuxen och skydd från den olyckliga och sjuka föräldern.
Inget snack. Bara handling !
Att idealisera en förälder är att skydda fel part. Men så här har mänskligheten haltat fram genom historien från första stund. Att barn är det värsta som finns.
Men en vuxen....det är nåt fint det. En TÄNKANDE OCH KLOK OCH INTELLIGENT VUXEN !!!
Fy fan !
2020-02-10
|
|
|
|
Lena Staaf
Så enormt intressant diskussion! Jag tycker mycket om Alicjas sätt att lyfta frågan till att våra förhållningssätt också är påverkade av den kultur vi är formade av. Barnmisshandel är barnmisshandel och det kan man aldrig förlåta men att förstå varför och samtidigt ha inställningen att barnet ska vara okränkbart kan underlätta i viss mån när man ändå måste hitta ett sätta att leva vidare. Som KattenKin säger att "i dag är hon mjuk och jag släpper in henne för att jag väljer att leva utan bitterhet."
2020-02-10
|
|
|
|
KattenKin
Bra text glömde jag ju tillägga.
2020-02-04
|
|
|
|
KattenKin
Min förälder ramlade ner från piedestalen ovanligt tidigt och med den sorg och otrygghet som följde försökte jag förhålla mig till henne som en drunknade inför en båt, men jag höll på att bli sinnessjuk. Min syster blev det. Det gör jävligt ont att släppa taget och simma redan som liten, men jag gjorde det. Idag är hon mjuk och jag släpper in henne för att jag väljer att leva utan bitterhet. Hon kunde inte bättre.
2020-02-04
|
|
|
|
alicja lappalainen
Det finns två tillvägagångssätt att närma sig problematiken, det holistiska och det partikulära. Det är lättare för en människa som förstår den österländska filosofin, tror på reinkarnation, karma och källan, än för den som lever i vår kristna kultur. Vi begränsar oss till enskilda isolerade företeelser, fast det redan finns ett begrepp som “det sociala arvet”. Men jag vet inte om man går så långt och betraktar en brottsling som offret av en annan brottsling och fokusera både på hans offer och honom. Hur långt kan man nå i så fall? Är det inte lämpligare att inta att det finns det kollektiva medvetandet med ondska och faktum vilka vi inte fattar i vår orsak och verkan mentalitet? Vi måste ju dö alla. Försök kämpa mot döden.
2020-02-03
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Tack ! Jag förstår den väsensfulla skillnaden. Han kanske inte kände till att det finns föräldrar som knullar, slår och halvt mördar sina barn.....
Ska man bli vuxen, vilja och kunna leva med en annan vuxen och skaffa barn.....så kan man inte låta sig underkastas av jävlar.
2020-02-03
|
|
|
|
alicja lappalainen
Några tankar i samband med din intressanta dikt.
En tysk psykolog Hellinger utgår från att föräldrar lever enligt ett manus vilket blev skrivet av deras föräldrar, förfäder och är en del av ett kollektivt medvetande. Hans filosofi är holistisk. Han kom till konklusion att ingen bör anklaga, döma och kräva straff åt sina föräldrar, eller ha rätt att förlåta dem.
Hellinger blev kritiserad av kristna för att han bortser från ett straff, botgöringen, syndernas förlåtelse etc.
Du skulle kritiseras för ignorans av ett bud som säger att du skall hedra din far och mor.
Men du gör det för frigörelse från en skapelseakt som binder den potentiella vuxna människan med dem genom underkastelse.
Hellinger frigör sina patienter genom en acceptans av underkastelse.
2020-02-03
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Kanonkommentar Scarlett ! Det är precis så jag menar. Tack, stort tack !
2020-02-03
|
|
|
|
Scarlett Miryam
Jag visste att jag var föräldralös även när de där människorna levde och är glad att du skriver om det här; personligen blir jag bara ledsen av texter om "mamma- och pappahjärtan" och alla föräldrar älskar sina barn så förbålt mycket och mamma är min bästa vän, blabla. Det tycks så förbjudet att säga annat, då är man "dum".
Jag är så, så tacksam att alla är döda - och ja, man får säga det.
2020-02-03
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Det är med förtjusning jag läser dylika kommentarer som Coeur de verre och herr Karlsson serverar. Sen må den förstnämnda smaka socker och den andra salt men men.....omväxling förnöjer. Och till dig Coeur de verre.....härligt se ditt engagemang och kunnighet. Naturligtvis har du rätt. Vi kan försöka bli så hela som möjligt men vi misslyckas ju mest hela tiden.
2020-02-03
|
|
|
|
Coeur de verre
Det är nog det som jag vill komma åt med min frågeställning - bilderna inom mig kontra de egna subjekt som föräldrarna också är. De kan ju aldrig fogas ihop helt och hållet, och här blir det en ofrånkomlig dissonans i psyket.
När det handlar om nära relationer som har varit komplicerade och kanske skapat ett oförlöst lidande skärps både ljuset på och djupförståelsen för de personliga bevekelsegrunder som de döda har agerat ifrån så väl som de egna reaktioner i känslor och tankar som finns hos en själv. Här öppnar upp för ett pendlande mellan tanke och känsla för en mer förstående hållning gentemot den andre och en insikt om det lidandets konsekvenser för ens eget liv.
Om man dessutom försöker se en generation bakom föräldrarna så blir förutsättningarna för en, om inte lättare bild, så mer komplett sådan. Här kanske det finns en möjlighet att lyfta en del av smärtan i det egna subjektet.
Men min tanke är att vi förmodligen aldrig kan göra uppgörelsen med föräldrarna - i alla fall om de är döda - till ett rent eget drama där vi redigerar text och handling, att verkligheten aldrig kan bli ett "koordinatsystem" där vårt egna subjekt dirigerar hur kartan "ska" se ut, att vi är del av en stor berättelse som alla subjekt på både moderns och faderns sida har varit del av att skriva (de jag tänker på som har skrivit en hel del om detta är Jung och Bert Hellinger). Därmed inte sagt att vi ska eller bör avsäga vår rätt att göra bedömningar om vad som är rätt och fel ur moralisk synvinkel, varken på andra eller oss själva...
2020-02-03
|
|
|
|
SatansSon
gnällspik. latmask förstår att ina patienter lider av vården.
2020-02-03
|
|
|
|
Gunnar Hilén
Det kan jag inte tänka mig att det gör men omöjligt är det inte. Jag menar det är ändå föräldrarna inne i huvet, de sk "inre objekten" ( som ju inte behöver vara identiska med de köttsliga förlagorna ) som det handlar om. Min bild av dem. Levande eller döda. Vi har monopol på de bilderna så vi får handskas med dem såsom vi behöver för att må gott. BRA FRÅGA !!!
2020-02-03
|
|
|
|
Coeur de verre
Finns det undersökningar om huruvida uppgörelsen med föräldrarna är lättare eller svårare om de fortfarande är i livet eller om de är döda? Jag tänker på att det kanske är svårare generellt sätt att kritisera människor som är döda - att övergången till "de dödas rike" skapar ett annat förhållningssätt som närmar sig det "mytologiska" och/eller det religiösa, vilket ställer ens egen ofrånkomliga hädanfärd i kanske delvis ny relation till de som "redan gått före"...
2020-02-03
|
|
|
Nästa text
Föregående
Gunnar Hilén
|
