Igår kväll var jag så full att jag nästan drunknade. Samtidigt som jag lyssnade på din debut på vinyl. Hade jag inte hört din röst då så hade jag gått vilse i min dimma. Och i tystnaden som bor här med mig nu.

Istället så lever jag i den tystnaden med en tummad pocket. Jag köpte den i Skövde 2003. Det var också den första gången som jag hörde din röst på vinyl. Du hade det där knastret i rösten naturligt. Som att vi levde i en film från 40-talet. Som två gamla bögar, nära vänner rätt och slätt, som bodde ihop. Två bröder, som sa man då.

Vår historia kanske inte har åldrats väl. Och förändring kanske kan vara nödvändigt. Precis som behov av nytt blod. Som om vi bytte blod med varandra. Blev berusade av varandra. Som om våra vener blev fulla med rött vin.

Det var alltid så på hösten att man kände sig kall. Det röda vinet värmde så härligt i min frusna själ. Och i din, tror jag. Det kanske blev lite för mycket ibland men vem är jag att avgöra det.

När du nu sedan länge är borta är allt jag har kvar, en signerad pocket och minnen av dig och mig på Högbergsgatan.