för du tröstar mig
när det gör ont i varje cell
det finns de som trycker handen
och äter upp den
nyttjar andra för den de är
finns det skamligare?
har sett dem de sköra fjärilarna klåfingriga
fångat i handen placerat bakom glas
vingarna trasades sönder mot muren
och allt det vackra dog
ord förmår inte sorgen
om jag trampat med hälen
så många jag mött längs törnrosstigen
fotsulan näst intill utsliten
att förstå en annan människa
kan vi överge oss själva nog
liksom skådespelaren tar på sig andras kläder
gestaltar och andas samma luft
förmår vi inte, förstår vi inte
den dagen jag mötte dig mötte jag mig själv
hur kan jag annars känna samma
det tog tid att förstå
för aldrig mött sådant mörker
som tänker enbart sig själv
det gör ont att veta någon skadat dig så
när jag läser det som hänt
det gör ont att veta när jag tänker på tiden
när det var vi två

förmår inte de som talat illa om dig
jag passar inte in i den ramen
den kväver mig då jag tänker på alla som
förminskat dig
tagit ifrån dig din heder
de har även skadat mig
mest av allt har Maryjann
med Nalle Puh magi tvillingar
din röst talar direkt till mitt hjärta
din sanning är min, smärtan
det är ju så om vi läser
finner vi ljusspåren från själen
därför är spåret vi lämnar unikt
om vi lyssnar till rösten
då strängen vibrerar hör vi tonen
om alla vore öppna
visade omtanke om varandra
skulle inga dörrar vara slutna
och fred skulle finnas på jorden
inga orättvisor fanns

människan har tagit så många steg bakåt
medan imperiet byggdes upp
Guldet blev kung Midas fall