Jag lämnar den allra första klicken bläck på papperet, jag skriver alltid för hand, och orden rinner ut. Då känner jag oredan stiga i bröstet. Jag är nöjd, för låst vrede hindrar mig att känna, och när raseriet lossnar, så vet jag att motsatsen, kärlek, också vaknar. Och ängeln som vakar över mig ler och nickar att nu skriver jag som jag vill.






Känsla och kontakt