Hittills har han motbevisat mig varenda gång.
Aldrig har han varit som någon av de andra.
Och när jag ändå har trott att han har varit det
så har han agerat så som de andra aldrig gjorde.

Jag har aldrig haft rätt om honom (tur det)
och jag försöker, med allt jag har,
våga tro att jag inte har rätt den här gången heller.

I nästan sex månader har vi befunnit oss
i olika delar av Europa
och fram tills för sexton dagar sedan
har det känts överkomligt.

Om tjugosex dagar är jag tillbaka
och jag är fullkomligt livrädd
att han har hunnit gå därifrån.

Telefonens skärm lyser svart mot mig.
Han skrev inte idag heller
och det tar allt jag har
för att inte grotta ner mig i tankar
som alltid landar i samma sak:

ensam. igen.

Jag har väldigt svårt att lita på människor
men jag jobbar på det dagligen.
Och eftersom han hittills har
motbevisat mig varenda gång
så vill jag låta honom göra det
den här gången också.

Men det är så otroligt svårt
att lita på en process
som man inte litar på.