ett stycke bort

där en gång
himlen brast
glider ännu
skyar tyst isär
i mångrus
sandar natten
flodens frusna
vatten

och för en längtan
som inte vet
om den vill
eller längre bär
är bortom just
en evighet
dit vägen undan
leder hän
ett stjärnkast
men ack så lång