En gång var Rim ute och letade efter en grotta som hans fjärilsfar Vildur hade sagt låg rätt så nära den övergivna kvarnen.
När Rim kom fram gick han omkring och tittade efter den utmed den lilla ån som rann uppifrån berget ner i fjärilsdalen.
Plötsligt fann han en vatten-urgröpt stenblock efter kanten. Just där vattnet toge en böj över en bergkam. Han provade att gå ner i den lilla grottan och då upptäckte han att den var ganska stor. Längre in i den kunde han gå upprätt och längst inne, där i mörkret låg det något...Vad det var kunde han inte riktigt se. Något med päls...Rim hostade till och den lilla pälsklädda varelsen började röra på sig...Då vände sig Rim om och började göra sig redo att fly, men det lilla pälsdjuret tittade upp med sina ljusa ögon och blinkande mot Rim så han tappade all rädsla..Den tysta varelsen verkade sjuk. Han gick långsamt längre in och till sin förvåning såg han att det var en liten rävunge som skadat sin tass, den verkade ha blivit biten av något, eller trampat in en tagg i tassen.
Hur är det lille vän, sa Rim Kom låt mig hjälpa dig.
Han sträckte försiktigt fram sin hand till den lille varelsen och den började varsamt slicka Rims hand med sin sträva varma lilla tunga.
Det var i det ögonblicket som det flaxade till något utanför grottmynningen så att både Rim och den lille rävungen ryggade tillbaka. Rim föll bakåt och blev sittandes så en stund.
Det som flaxade utanför var en flygande Goron. Det fanns gott om olika slag av sagodjur i skogen kring Vita berget, som inte vanligtvis finns i skogen, bara i den här sagan.
Rim gjorde åter ett försök att komma närmare den lilla rävungen. Nu låg räven stilla och Rim kunde ta upp tassen och se på den.
I den var en tagg av någon buskväxt från berget.
Rim drog varsamt ut den från den lilla tassen. Med ett högt och gällt gnyl från rävungen så var taggen ute.
Rim gick ut för att tillreda något att vadda tassen med. Hans fjärilsmor hade en gång sagt att om man får ett sår i skogen så ska man leta upp en växt med hjärtblad och bark från lapan samt rinnande rent källvatten. Sen river man det i vattnet så får men en läkande vätska att badda sår med. Rim gjorde så och kom tillbaka med detta i ett Lapanblad som han vikt till en strut. Efter en stund började svullnade gå ner och räven kunde åter stödja på tassen. Nu hade Rim för första gången tillrett den Trimi dryck som han många gånger skulle badda sår med.
På väg hem till fjärilsgrottan, hände det som Rim aldrig kunde ana. Vid den lilla bron över ån mot dalen låg en svart lång orm och solade sig. Rim såg direkt att det var en huggorm. Ormens ögon stirrade på honom och den fräste med sin tunga. Innan Rim hann undan högg ormen Rim i benet så det gick hål och två små märken bildades, innan den snabbt slingrade sig iväg bort. Rim kände sig konstig och yr. Han fick lov att sätta sig ner. Efter en stund började han se bilder från den gamla häxan Maraks boning i djävulsbergen med de spretsiga bergtopprna och klipppiga skrevorna. Två korpar svävade uppe i skyn och kraxade. Han hörde den gamla kvinnans röst och förstod att det var Marak från Djävulsbergen.
Han såg att hon gjorde en dryck och på bark och lapanlöv och något mer...som inte gick att se vad det var, föränn hon vände sig om och drog ner en orm som hängde på ett galler bakom henne. Så sa hon. "Sju droppar gift från en huggorm gör dig sju ggr starkare och håller din ungdom levande och döden uteblir"
Marak drack sedan drycken för att hålla sig ung... Rim lärde sig receptet och den drycken kommer han använda sig av det en dag. Detta är den verkliga Trimydrycken som inte många känner till. Det är den drycken som Beatrice och Rim behöver dricka en dag för att bli Lancalas ledare i flera generationer.