Jag börjar få tid över. Arbetet tar en allt mindre och mindre del av mitt liv. Jag börjar blicka tillbaka på vad jag gjort och jag börjar tänka på barnbarn. Jag är nog väldigt vanlig tänker jag. Det blir en del teve-tittande emellanåt. Med känslor hit och dit.
Bl a med morgon-teven.....så irriterande hahaha !

Jag skulle kunna kunna stänga av den men den får stå på som sällskap till kaffet.

Oskarsutdelningen ! It´s too much !

Som sagt, jag skulle kunna stänga av. Varför gör jag inte det ? Jag fascineras av svenskens idealiserade bild av USA och amerikaniseringen som pågått....ja. hur länge !? Sen utvandringen kanske av ca 1,5 miljon svenskar runt sekelskiftet 1800-1900.

Då var det arbete man sökte och befrielse från fackföreningars och ideella organisationers/frikyrkors begynnande begränsningar i känslan av frihet.

Idag, misstänker jag, är det ännu drömmen om den "totala" friheten som "spökar" i bakhuvudet på folk men som då och då faktiskt låter sig störas av galenpannor som Trump, skjutningar och annan brottsstatistik av alla de slag.

Men dessa "undantag" glöms lika fort som Trump ändrar åsikt. Tekniska och naturvetenskapliga innovationer gör sitt till för idealiserandet och att göra mål på en amerikansk idrottsarena är av någon outgrundlig anledning finare än på en svensk.

Vad är det med oss ?

Vill vi bli omtyckta av USA ? Är det där det sitter ? Vill vi höra att vi är bra ? Har vi dålig självkänsla ?

Jag skulle gå ett steg ännu längre. Vi dras till en symbios med en föräldrafigur som vi då naturligtvis måste idealisera. Vi tycker vi är så viktiga men vi känner det inte på egen hand. Vi måste få någon som håller om oss, tar oss i handen och säger att vi duger som vi är.

Men skulle USA verkligen vilja adoptera oss skulle vi protestera starkt, spotta och sparka bakut.

Vilka är vi ?

Jag återkommer ofta till vilka spår det lämnat i oss att vi undvek/fegade ur andra världskriget. Jag har en stark känsla av att vi dras med ett extremt svårt samvete för vad vi en gång gjorde då vi lät tyskarna passera genom Norrland med sina transporter av sa. över två miljoner krigsklara soldater.

"Sanningen är att Sverige under den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen i praktiken redan var en del av nazi-Tyskland! När Hitler frågade om han kunde tillåtas använda de svenska järnvägarna överlade inte ens socialdemokraterna med riksdagen eller informerade svenska folket. Medborgarna ställdes inför ett fullbordat faktum och informerades först efter att tågen redan hade börjat rulla efter att rykten om avtalet hade läckt till tidningen Nordens Frihet. Man gav nazisterna klartecken direkt!

Permittenttrafiken (i folkmun kallat ”tysktågen”) var transiteringen av 2,1 miljoner tyska soldater, samt vapen och krigsmateriel, med järnväg genom ”neutrala” Sverige under andra världskriget. Trafiken pågick mellan juli 1940 till augusti 1943 och innebar att Sverige faktiskt gav upp sin neutralitetspolitik samt gjorde andra eftergifter till Nazityskland. Sverige kom därmed att passivt delta i kriget på Hitlers sida. Att tänja på neutraliteten gav Sverige mycket stora fördelar under kriget men när kriget var slut var det många länder i Europa, SAMT USA, SOM FÖRAKTADE SVERIGE ( s-sanningen.com )".

Förakt !

Se amerikaniseringen som en hund ! En skamfylld byracka som vet hur fult den betett sig, närmar sig husse då och då, för att slicka handen och be om ursäkt för sitt skamlösa beteende och framför önskan om att få förlåtelse.

Fy fan !

Varför just USA ! Och inte engelsmän och fransmän och ryssar ?

Det var USA som fällde bomberna som satte punkt för kriget. Vi ser det landet som den store vinnaren.

Vi vill ha dess hedersbetygelse, dess totala förståelse, skydd, vad du vill....men om det erbjuds tackar vi nej.

Hur gammal är ett sånt litet barn ?

Vi har fortfarande inte rannsakat vårt beteende från krigsdagarna.

Vi undviker terapin.

Vi fjantar oss i stället.