jag älskar honom så hårt i smyg att han kan nog kan känna det
genom telefonen
genom kramen på tågstationen
genom de små stämplarna av kyssar på spårvagnen hemåt
genom stönen och skratten och andningarna
genom mitt huvud när det vilar på hans bröst efteråt
genom blickarna på baren på fredagskvällen
genom de retsamma kommentarerna framför mina kompisar
genom nätterna
när jag kommer på mig själv att smeka hans bröstkorg med fingertopparna i oändliga mönster
genom
hans bröstkorg mot min rygg och den största lugnaste tryggheten i världen
precis genom
andetaget som ska hjälpa orden ut men som inte räcker, inte är starkt nog, inte är stort nog att släppa ut allt vad de tre orden innebär
genom allt
kan han nog känna
precis hur hårt jag älskar honom när jag andas ut mot hans armar och biter i hans fräknar
istället för att prata,
hur jag älskar honom tyst och högt och lågt och
hårt och bitigt och inte alls
egentligen
i smyg