Jag vaknade inatt,
en man låg bredvid
Han andades så djupt
Luften gick ur honom,
och snarkades åter in

Det luktar mycket snus,
hans andetag sprider sig
Doften min glömmer vem hon är
En berättelse om parasitism begynner nu
Tydligen var jag inte passé längre,
Jag trodde jag blivit ringrostig på det här,
men se på fan,
jag kan ej känna skillnad på vår luft,
ej heller säga var jag börjar eller slutar
Det luktar välbekant mellan mina bröst
Uppenbara nederlag är visst på väg hit

Jag andas lite jag också,
kanske inte grovt som han
Rufsigt oranget hår och några fingrar,
de binds samman och trycker om en oro
Men lite breder jag ut mig också
Sängen rymmer två nakna kroppar,
På rutin omringar jag hörn och kanter
Snyggingen bredvid vet hur han ska göra,
som en kung fyller han upp tid och rum nog

Nu kysser han mig om ryggen igen
Jag påminns på så vis om min existens
I hast slänger jag över på höger sida,
jag har aldrig kunnat sova lagd så
Men bland hans brösthår och snusluft
landar jag i något utstuderat och vant
Jag sjunker ner i en närvaro,
annan än min egen