och efter läsning av recensionen blev jag inte mycket klokare. Vad det nu kan bero på. Men jag förstod att det fordomdags var ett strängt religiöst perspektiv som de dåtida liberalerna anlade. Och jag mindes hur mantrat brukade låta. "Den gud ger ett ämbete ger han också förmågan att sköta det". I nutida öron anser jag det mest låter som förrädisk argumentation för en egen sak. I mina skeptiska öron låter det alltid mysko när en person kommer dragande med gud liksom för att döda all diskussion och hejda kritiker i portgången. Nu är ju Sverige ett av jordens mest sekulariserade länder. Säger jag trots att jag faktiskt blivit bönhörd de två senaste gångerna jag riktat mig till den högste. Man kan ju ha en svensk, pragmatisk syn på det hela. Och jag hoppas jag inte blir lagförd för skämtstöld när jag berättar följande historia.
En man betedde sig lite klumpigt när han trillade i en ganska strid fors. Han blev naturligtvis jätterädd och började åkalla herren, då fick han syn på en mindre gren som fanns inom räckhåll för mannen. Han fick precis tag på den och han tackade herren med orden -Tack nu klarar jag mig själv. Just då brast grenen men han var inte svarslös utan utbrast Du förstår dig väl på skoj?