Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Right?


Vad är livet annars utan en kamp?

 

Jag vill inte längre.
Jag tänkte att det skulle vara skönt att inte känna något för en stund.
Att låtsas som att inget spelar roll längre.
Men att domna bort betyder att förlora det som betyder mest för mig,
det som har hållit mitt hopp vid liv så långe.

Jag är inte villig att bli av med det.
Inte än.
Om ens någonsin.

Vinterdvalan får vara över nu.
För jag tror att årets inte riktigt kan räknas.

Men det är mitt enda säkra kort. 

Förklarar vart jag tog vägen.

Att jag gick i ide och slickade mina sår.
Bet i det sura äpplet och insåg att det här året förmodligen kommer att förstöra fler hjärtan än 2019.
Och jag hatar att det är så uppenbart att mitt är ett av dom.


Beslut med varje steg jag tar.
Som ett hjärta som slår jämna slag
Ögonblick under mina ögonlock.
Du är den jag drömmer om.
Dagar och nätter.

 

Det är dags att inse det nu.
Slå in det i huvudet som en hammare mot en spik.
Du har aldrig tillhört mig.
Och det var det som var så fint.
Att du var en fri själ.

Och du fick mig att kriga.

 

En dag ska jag förklara allt för dig.
Jag ska svara på vad som faktiskt blev fel och varför.
Jag kan bara inte göra det idag, så håll ut.
Snälla min vän, håll ut.
Jag måste bara hitta dom rätta orden.

För du förstår, jag känner hur jag långsamt går sönder bit för bit...och jag är livrädd just nu.

 

 




Fri vers (Fri form) av Flisan
Läst 185 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-02-12 21:55



Bookmark and Share


  Hon kallar sig poet VIP
Kärlek...vad gör det med en...lidande och lycka i ett
2020-07-31
  > Nästa text
< Föregående

Flisan
Flisan