Jorden är ett cirkelbevis;
näsor når nackar,
tår hälar

Vi har snurr på existensen

Det är ett sannskyldigt under
att jag satts upp i detta liv
för att raspa dessa rader
på rygg i Drömskeppet
med rundkornigt ris i tygpåse värmd i micron
över ett misstänkliggjort ljumskparti;
sjukresan genom älvdalen ett par timmar bort
när sjuttioårets sista dag famlar
över almanackan!

Jädrar anacka!

Fröken Berg i Gärdesskolan 1956;
Fröken Märta Carnelius
och Fröken Elsa Carlsson
i Tuna skola 1957 – 1962,
fyllde min upptäcktslust
med blyertspennor och kautschukar

och vi kom till skolan
en timme innan det ringde in,
för att spela brännboll i parken
bland de höga, vida lövträden,
nära kullen med runstenarna;
Stig-Åke, Janne, Rolf, Eddie, Totten, Stig

Ibland tar det stopp
och jag får vara nöjd
med att vila och vänta,
med en varm rispåse över underlivet,
och minnas olika saker jag minns

Skatparet uppe på plåttaket
ljudsätter februaridagen
med ett intermittent skrapande och pickande,
i just en sådan auditiv osymmetri jag gillar

Jag är så innerligt utled på allt som infinner sig
precis som väntat

Dagen och stunden har sprickor, brottytor, blottor

Flödet av tid vindlar och buktar
som någon som slingrar sig

Än så länge
kan jag känna med tungan längs tandraden
och iaktta katten som väntar på inget
bredvid mig

Verkligheten är generös
med andetag och hjärtslag,
det erkännandet ska den ha

I slutet på mars
bör man kunna köra mountainbike
på Rånevägen,
såvida man inte är kremerad