ÅTRÅDD, FÖRVÄNTAN.
Väggen kom rusade osedvanligt snabbt, nu skapas öppningen till livet. Förlossningskanalen, förblev halogent vit.
Mina ögon sökte alltid efter röda strimmor eller bristningar.

Alla ljud höll andan, kåpan nedfälld, bakgrundsbruset bland granarna dunkade av ungdomens ravepartyn uppe på åsen.
Det var länge sedan och i dåtid.
Frusna var kropparna den gången, medan vi eldade styggt med okänd brasa i venerna.
Enkönad puls, med fel rytm, kvinnornas hjärtan satt utanför kroppen.
Fem kamrar viskade min vän. Fel beat skrattshball ego.
Han blev ett hen innan sticket bröt in och growlade sin rytande 7:a.

Stilla var snön som omslingrade min kropp, allt hände en bit utanför. Gula reflexer sågs släpade den ångande metallkroppen.
Vems liv blev förspillt.
Mor brukar tända ett fönsterljus, dessa enstaka dagar.
Enbännaren landets stolthet krökte nosen stolt och utan varning blåste skogen ren från slödder och skarn.
J-a---s du välsignade Gudagåva.

© Bosse 13 februari 2020.

efter tanke den11 december.