Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Faunen

Hans händer var stormnätter
och hans läppar skogsfågeldun
Lusten var en ilande ekorre
Skogen jagade mig och jag sprang
Han var spinnande lodjur och morrande järvar
Han var en faun med klövar och blått skägg
Hundraåriga granar skakade sina huvuden
när jag bestämde mig för att fångas
Jag förstod inte mig själv
mina fingrar av åkervinda
mina år av irrande ljudvågor
En glänta kom
med söt vildhallonsaft och stekande sommar
Kött och blod och verklighet kom
men jag skämdes över mitt ordlösa jordsken
Hans ansikte försvann
och jag jagade honom
med hungriga sårhålor och vasstandade dockskåpsdrömmar
Jag jagade hans lilla död, hans nakna blod
och den allt grönare gläntan
Han förvandlade sig till säv
Mitt hjärta föll ned i ett kaninhål
och rötterna växte så snabbt och envist
Sega och tjocka kröp de långt ned i jorden
Febern som liknade kärlek
fyllde min hjärna
Hans ögon var näckrosor och kärrmossa
Hans löften var trollsländor




Fri vers (Fri form) av Märta Kajsa Nyholm VIP
Läst 88 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-02-14 11:56



Bookmark and Share


    Bishkeks söner
Jag jagade hans lilla död, hans nakna blod
och den allt grönare gläntan


Blev påmind om varför du var och är på min vänlista. Fantastiskt.
2020-03-08

    Solweig Jansson VIP
Wow, oj, oj, oj, vilken text ! Vilken saga full av fantastiska meningar om den underbara och plågsamma kärleken och åtrån ! Vilken film det skulle kunna bli !!
2020-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Märta Kajsa Nyholm
Märta Kajsa Nyholm VIP