Den förtvivlade människans
vilsenhet,endast försvarad
av livslögner,lika falsk som
ett uppstoppat djur,
synbarligen mordisk av avund,
letandes efter sin sålda själ,
gödande sin fattigdom,
med böcker,
likt fnasket sin gonorre,
tills skammen uppnått sitt mål,
av att inte vilja känna efter,
hur hon mår.

*