i minnet tar jag mig tillbaka
till tiden före allt vände
tar mig tillbaks till tiden
då allt var glädje i varje andetag
går in i lövade skogen
och möter din vackra själ på stigen
då kommer ljuset tillbaka
dina fingrar över lutans strängar
på gehör rätta tonen
det var då vi levde varje minut
tar mig tillbaka till stunder jag känner igen
när du var min älskade vän
målade glada munnar över din kind
visste något var, du inte talade om
lärde mig tystnadens språk
och ångesten tändes när du försvann
det var sommaren jag dog
och jag förstod
verkliga monster fanns
kommer aldrig förstå mig på
grymheten hos dem som slår
redan slagen är
aldrig tar upptäckterna slut
går tillbaka till tiden
då droppar föll i våra händer
vet du starkare blir allt vänder
och våren ljuset tänder
på starka vingar du flyger igen