Ett liv sen länge begravet i oändlighetens djup. Levande begravet i universums tömmande mörker dock så levande ett levande väsen kan vara.

Förtryckt av plågornas ständiga iaktagelse lever människan än i illusionen av äkta lycka. Mörkret hägrar, mörkret omsveper våra sinnen tills sinnena sveper iväg över livets ängar likt en dimma av kompakt mörker.

Sinnena motstår mörkrets frestelser, vaggar in oss i den falska tryggheten.
Sakta reser sig från förnedringens svackor mot ljuset bortom bergen.
Ett ljus som förevigat omsveper livets eviga brus.