Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
och om sanningen aldrig kommer
Aldrig tänkte jag då att kärleken var ett val. Aldrig tänkte jag då att ensamheten var möjlig. Du äger smaken i min mun. Mina val och nakna bröst. Som en törstande i öknen gav jag dig makten till vattenhålet. För fägringens skull. Du äger smaken av min hud. Stålet jag bär i slidan vid min höft. Som den krigare som bär hem sina döda från slagfältet. Du äger sagan om min sanning. Rutinerna och varsamheten i min röst. Som den förlösare som aldrig funnits. Så blir jag fri. Så blev ensamheten ett val och därigenom kärleken möjlig.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 291 gånger och applåderad av 20 personer Publicerad 2020-02-17 20:55
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |