Blev helt perplex
över det småfågelperspektiv
man hamnar i
när man simmar ut i etern.

Till alla underbara källor
som idag är så himla
enkelt att nå.

Alla dessa guldstrupar,
med en vikt av
taloxe 16 g, blåmes 10 g, svartmes 9,2 g

(decimaltalet är förtjusande,
fantiserar kring min vikt,
poeten Anna: 70, 2 g t.ex.)

Men för att återkomma till
småfåglarna...

I min fantasi ljuder
deras sång i vintermörkret
in i min sängkammare
och snart sjunger de i kör
utanför vårat hus
bland träd och buskar.

Egentligen är
jag en asfaltsblomma,
född mitt i Helsingfors,
där asfalten tar vid invid
ytterdörrens trappsteg.

Idag är jag
lyckligt lottad 
småfåglarna kommer nära
ytterdörren,
upp på balkongen
in i själen
och fyller min värld
med sin fågelglädje.