När månen tittar fram blir minnet av dig extra starkt
Där vi stod under stjärnklar himmel en kall höstkväll
Månen lyste upp våra trevande själar som ville bli ett
En magi i luften och en önskan att få vara själva
Två främlingar men det var som om vi alltid kännt varandra
När kvällen var slut skiljdes vi motvilligt åt
Mitt hjärta sjönk och paniken steg inom mig
Mitt väsen förstod att vi inte kommer att ses på en evighet
Jag förstod inte då fullt ut som jag nu sen länge gör
Så många år har nu gått och min själ är halv
Sen dess vet jag hur det känns när allt är komplett
Hjärtat och själen hade hittat sina missade bitar
Du är onåbar, det är som att sakna någon som inte existerar
Så många mil emellan oss och vi har våra egna liv
Men det var ödet som förde oss samman den där kvällen
Mötet var ingen slump utan en del av det som var förutbestämt
Framtiden kommer ha något där för oss i sin linda