Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Krångla mig ur | Samtidigt så van

Jag kände det
Det kom krypande och greppade mig om strupen
Om hjärtat
Runt allting
Jag slutade känna efter
Det började lossa
Men så tänkte jag på det igen
Långsamt men ändå så fort
Tog det sig tillbaka
Det är välkänt nu
Har hängt med så länge
Ibland vet jag inte vad det handlar om?
Det ligger och lurar
Hoppar fram och tar mig i sin famn
Jag vill krångla mig ur
Men samtidigt är jag här så van
Så van att ligga i dess sköte
Kan jag tacka och säga adjö?
Tacka för alla onda år och massa sår?
När jag gråtit och ropat på hjälp
Drömt att inget fanns
Samtidigt som jag ville ha allt
Allt utom just det
Men ibland var det bara just det...




Fri vers av MissCaylin VIP
Läst 112 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-02-24 12:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

MissCaylin
MissCaylin VIP