När det enda man har pli på är sminket och håret, Såklart kläder för den vakna tiden

Jag menar jag är inte vaken mestadels av dagen och prokrastinering är den största orsaken

Den fortsatta uppskjutningen av mina vanliga vardagsting

Som om jag blivit en del av min soffa, obenägen att resa mig när golvet är ångestfyllda sjöar av oligotrofa föreställningar

Så hör mig när jag säger att det här kommer bli svårt

Se på mig

Jag är en sminkad vacker docka med vilda lockar, fast på soffan medan livets klocka går

Så jag fyller den tomhet som slukar mig med idioti som Facebook och Insta och försöker mestadels förvandla min ilska till näringsfyllda idéer som förvisso bara är hoppfyllda drömmar

Så när ångestens klor fäster sig och jag känner mig som påtvingad av vardagens påfrestande humör svängningar och tomheten är återkommande som ett konstant ylande

Försök säga mig att fylla dedär med mera skit.
En hobby
Studera
Gör nåt som kan ge dig mera
Men lägg av med illusioner av mig och summera inte det jag är med flera definitioner som kategoriserar återkommande depressioner

Nej, nej jag menar inte att depression är en kategorilös grej

Men dina känslor är så olika mig